keskiviikko 5. tammikuuta 2011

Kevättä(kö) ilmassa? (Är det) vår i luften?

Tarkoitus oli kirjoittaa tänään hieman napeista. Kävi kuitenkin niinkuin useampina iltoina - kun olisin valmis kirjoittamaan, totean että onkin jo liian pimeää nappien kuvaamiselle. Siispä yritän kuvaamista huomenna valoisassa. Pari sanaa sen sijaan muusta.

Tautia selätetään meillä kaikin voimin, ja edistytäänkin. Nyt köhisijöitä on kaksi, mieskin kuulostaa aika hurjalta. Itse olen vielä tolpillani mutta useampi huonosti ja vajavaisesti nukuttu yö alkaa aiheuttaa kaikenlaista. Tänään kauppaan ajaessani havahduin hassuun tunteeseen, kuin olisin nukkunut silmät auki. Muistini, joka ei normaalistikaan toimi kovin hyvin, toimii nyt, jos mahdollista, vielä huonommin. Vielä olen oman nimeni ja kotiosoitteeni onneksi muistanut. Jos jotain pitää muistaa tuoda kirkonkylästä (jonne meiltä matkaa 15 km), kannattaa se kuitenkin kirjoittaa ylös. Ja sitten kannattaa ottaa se lappu mukaan.

Asiasta viidenteen: oletteko huomanneet että lapset osaavat sanoa joskus ällistyttävän älykkäitä asioita. Siis he sanoa pamauttavat yhtäkkiä lauseen joka on niin mykistävän älykäs että se saa aikuisenkin vaikenemaan. Tyttäreni tokaisi iloisesti hiljattain: ajatella miten kätevää että ihmisen iän voi päätellä siitä kuinka vanha hän on. Eikö tämä lause, jos mikä, vaadi hieman syvällisempää pohdintaa, ennenkuin sen syvempi olomuoto selviää - muillekin kuin 7-vuotiaille Havukka-ahon ajattelijattarille??

Kaupan vihanneshyllyssä sipulit itivät. Eineshyllystä löytyi mämmiä. Ulkona ilma tuoksui kostealle. Jotenkin, ihan vain niin vähän että sen vasta aavistaa, tuntuu että kevät on sittenkin tulossa..

Ja lopuksi: jos tämän päivän postaus antaa jotenkin sekavan ja höperön yleisvaikutelman, ei hätää - sellainen minä olen, ihan normaalioloissakin..



Jag hade tänkt att skriva om knappar idag. Men så gick det som det brukar, när jag äntligen var färdig att börja skriva, var det för mörkt för att ta en bild på knapparna. Så det ämnet sparar vi tills jag har tagit bilden, i dagsljus. Skriver lite om annat istället. 

Slaget mot influensan pågår för fullt här i vårt hus. Nu har mannen anslutit sig till kören. Jag har klarat mig än så länge, tur är väl det, vet ej vem annars skulle ta hand om folket här. Flera bristfälligt sovda (?) nätter börjar dock lägga spår på mig. Körde till matbutiken idag och fick mitt i allt en känsla av att jag satt och sov med öppna ögon. Minnet - som aldrig har varit särskilt gott- är nu om möjligt ännu sämre. Kommer än så länge ihåg vad jag heter och var jag bor. Men vill jag komma ihåg att köpa med något från kyrkobyn (15 km väg från hemmet) så är det bäst att skriva upp det. Och sedan skall man komma ihåg att ta med lappen.

Från det ena till den femtonde: har ni märkt hur barn ofta har en förmåga att uttala sig på ett otroligt klokt sätt som får tom en vuxen att bli helt tyst? De bara slänger ur sig en mening och där står man och funderar, länge och väl. Som min dotter uttalade glatt för ett par dagar sedan: tänk vad praktiskt att man kan säga en människas ålder genom att ta reda på hur gammal hon är? Detta var väl något som tål att funderas på eller hur?!

Jag vet att dagens postning verkar helt vimsig - men bara lugn, sådan är jag i normala omständigheter också så allt borde vara i sin ordning.

En sak till: i matbutikens grönsakslåda hade löken börjat gro och i kallskåpet fanns memma att köpa. Ute kändes luften fuktig. Någonstans, som en fjärils vinges beröring, som en tanke någonstans fjärran, känns det att våren är på väg..

Ei kommentteja:

Lähetä kommentti