maanantai 28. maaliskuuta 2011

Kevään morsian - vårens brud

Hihii..mitähän ajatuksia otsikko teissä herättää..Kävin tänään paikallisella kirppiksellä jolla sattuikin olemaan
50 % alennus kaikissa tuotteissa. Mukaan tarttui tietysti yhtä sun toista, rahaa meni kuitenkin kaiken kaikkiaan vain kuusi euroa!
Tiedättekö tunteen kun kirpputorilla näkee jotain, mitä ei kuitenkaan osta heti, mutta mikä jää vaivaamaan mieltä ja pitäisi mennä takaisin ostamaan kyseinen tavara? Yleensä onnistun vakuuttamaan itselleni, etten oikeastaan kyseistä tavaraa tarvitsekaan, ja ajan kanssa koko juttu unohtuu. Tänään ei kuitenkaan käynyt niin. Näin kirppiksellä - aivan, morsiuspuvun huntuineen, hintaa kokonaista viisi (kyllä, VIISI) euroa!!! Vasta kotimatkalla älysin, että puku olisi mitä mahtavin pikkuisten tyttöjen pukuleikkeihin, harvemmin sitä ihan oikeaa morsiuspukua saa leikkeihin mukaan. Niinpä pyysin kylälle menevää äitiäni pyöräyttämään kirppiksen kautta, ja nyt meillä on sitten hääpuku. Kokeiltukin on, mukaan tuli myös huntu jota ei kuvissa näy. Kivat leikit tiedossa, mukana morsian, prinsessa, hyvä haltija - tai kuka vaan jolle pitsimekko sopii!

Undrar vad ni tänkte när ni läste dagens rubrik (hihi)? Hamnade på det lokala loppiset som idag hade 50 % rabatt på allt. Givetvis med hem följde ett och annat men jag  slösade faktiskt bara 6 euro..Såg också något som först på hemvägen började besvära mig, varför hade jag inte köpt det också? På loppiset fanns nämligen en gammal brudklänning och slöja, pris endast 5 euro (ja, FEM!!). Kom först senare på att det skulle ju vara toppen till flickans lekar, ni vet när man skall leka fina damen. Det är ju inte alla dagar man får en riktig brudklänning att leka med..Mamma skulle upp till byn senare så jag bad henne gå och köpa klänningen. Så, nu har vi en fantasieggande dress hängande här. Välkommen brudar, prinsessor, goda fen - eller vem som helst som passar i en spetsklänning!



torstai 24. maaliskuuta 2011

Taalintehtaalla - i Dalsbruk

Saaremme on niin suuri että tänne mahtuu kaksi terveyskeskusta. Torstaisin päivystys on Taalintehtaalla, matkaa meiltä tulee peräti 40 kilometriä. Olin perillä ajoissa ja päätin kierrellä hiljaista kylänraittia myrskyisässä kevätsäässä, mukana oli tosin vain kännykkä ja sen kamera. Ei se kuitenkaan tunnelmaa haitannut. Vielä on autiota, mutta odottakaahan..Jälleen sain todeta että kuvaaminen on erinomaista terapiaa, jos mieli on maassa..

Vår ö är så stort att det finns två hälsocentraler här. Torsdagar är det jour i Dalsbruk, från oss blir det 40 km resa. Jag var framme i god tid och bestämde mig för att ta en liten promenad i det stormiga vårvädret. Med mig hade jag bara mobilens kamera, men det gjorde inte stämningen sämre. Ännu är byvägen öde, men vänta bara..Igen kunde jag konstatera, att fotograferande är bra terapi om man känner sig lite nere..










sunnuntai 20. maaliskuuta 2011

Kuin kaksi marjaa - lika som bär

Kotikoulun käsityötunnilla on muutamana kertana väkerretty virkkuukoukulla. Aiemmin näytin teille pallot jotka virkkasimme. Jo syksyllä tytär virkkasi - täysin omin päin - kaulaliinan. Pallojen jälkeen ajattelin, että samaa ohjetta vähän soveltamalla voisi yrittää tehdä baskerinkin. Siihen on olemassa varmaan joku täsmäohjekin, mutta kokeiltiin nyt tällä.

Hauskaa oli. Ja vielä hauskempaa oli, kun tekeleet laitettiin päähän, varsinkin tyttärellä oli hauskaa. Hänellä itsellään on ihanteellinen "hattupää", mikä tahansa päähine sopii. Minun pääni on, no, ei niin hattuystävällinen..tykkään kyllä kovasti baskereista, ne sopivat hyvin taiteelliselle luonteelleni. Kuvasta puuttuu enää paletti ja pensseli, ja jos baskerini olisi ruudullinen, voisi taustalla kuulla säkkipillin soivan..

Tyttären "baskeri" on hieman hienostuneemman kokoinen. Täytyy kuitenkin nostaa hattua, vai pitäisikö sanoa baskeria hänelle tuosta saavutuksesta, itse on tyttö virkannut. Äiti vain kertoi paljonko piti lisätä ja vähentää silmukoita..Käsityötunti ei ehkä kuulu ihan hänen suosikkeihinsa, mutta oli hän tavattoman ylpeä kun sai työnsä valmiiksi. Niin olen minäkin!


På hemskolans syslöjdlektioner har vi virkat flitigt..tidigare visade jag bollarna vi gjorde och i höstas virkade dottern, helt på egen hand, en halsduk. Jag fick för mig att man kunde kanske göra en basker med hjälp av bollinstruktionerna, med lite ändringar här och där. Så det satte vi igång med.

Roligt var det. Och ännu roligare blev det när vi satte de färdiga "mössorna" på oss. Dottern har ett så kallat "hatthuvud", hon passar i precis alla slags hattar. Mitt huvud är, ja, inte så hattvänligt. Men en basker gillar jag starkt, den passar mitt konstnärliga sinne. Tycker ni inte att det fattas bara en palett och en pensel så skulle bilden vara komplett? Synd att min basker inte är rutig, då kunde man höra säckpiporna i bakgrunden..

Jag tycker i alla fall att min lilla snart 8-åring var jätteduktig, som klarade av att alldeles själv virka denna mössa, jag sade bara hur mycket hon skulle lägga till eller minska ner.  Hon är faktiskt inte så jätteglad för syslöjden, men hon var mycket nöjd och stolt när hon fick mössan klar. Det är jag med!  

perjantai 18. maaliskuuta 2011

Kyllä se tulossa on - den är på väg, tro mig

Joskus voi tuntua siltä että kevät ei koskaan koita puutarhassa..


..tai missään muuallakaan..


Mutta ei hätää! Meillä on nyt tarjota muutama kuvatodiste, joiden tarkoituksena on valaa teihin, rakkaat lukijat, toivoa tulevasta! Esiin ovat nimittäin ryömineet..


puutarhatyökalut, niillä on varmasti jotain sisäpiirin tietoa säiden kehittymisestä. Lisäksi on havaittavissa tietynlaista jäistä evakuointia..


Jäät ovat tulleet siihen johtopäätökseen, että niiden ura on lopussa, parempi siis mennä vihollisen puolelle ja jatkaa elämää eri olomuodossa. Vettähän aina tarvitaan..


Tässä risukasassa olin kuulevinani molekyylien hiljaista kuiskintaa - siellä ne kuusaman nuput kinastelevat, kuka millekin oksalle asettuu..


Ja kun oikein silmillään siristää, eikös tämä yllä oleva kuva näytä jo melkein..


..tältä? Kohta kuvaan ilmestyy pieni pyöräilevä tyttö..

Paljon optimismia se ehkä vaatii, mutta kuten näette, toivoa on! Sillä aikaa voi vaikka...


..nauttia kantohangista ja hiihtämisestä. Mukavaa perjantaita!

Med vår snö- och issituation kan det kanske verka som att våren aldrig mer kommer. Ovan bjuder vi dock på några bildbevis för att visa, att den kommer! Till exempel har trädgårdsredskapen varit bland de första som krupit fram, de har säkert någon inside information om kommande väderlek..

En massevakuering håller också på att ske - istapparna har äntligen begripit att deras karriär är över, så det är bäst att ställa sig på fiendens sida och byta skepnad. Vatten behövs ju alltid.

I den stora rishögen hör jag hur molekylerna viskar - det är ju kaprifolknopparna som bråkar om var de skall placera sig..

Och om man riktigt kisar med ögonen, ser man hur vägen är grön och stämningsfull, kanske man kan snart se en liten flicka komma cyklande också?

Ja, jag vet, det krävs nog en hel del optimism, men på väg är den, våren, det vill jag lova! Medan man väntar kan man ju njuta av tex skarföre och skidåkning. Ha en skön fredag!

tiistai 15. maaliskuuta 2011

Näinhän siinä taas kävi - Och så gick det såhär igen

Päätin vaihtaa vuodevaatteet. Niitä vaihtaessa alkoivat makuuhuoneen tummanpunaiset samettiverhot tuntua tunkkaisilta ja pölyisiltä. Päätin siis vaihtaa verhotkin. Verhoja irrottaessa huomasin miten pölyinen kirjahyllyn edessä oleva verho oli, otin siis senkin alas ja vein ulos tuulettumaan. Uusien lakanoiden laitto tuntui pahalta kun petauspatjat olivat niin nuhjuiset, siispä nekin ulos ja samaan syssyyn myös täkit. Hetken päästä suurin osa makuuhuoneen tekstiileistä oli pihalla ja minä etsin verhovarastostani sopivia verhoja.

Mitkä verhot sopivat ikkunaan maaliskuun pakkasilla? Verhokaapistani ihan kirjaimellisesti syliini hyppäsivät kaikki ihanan kesäiset, ohuet shiffonkiverhot. Lyhyen epäröinnin jälkeen ne päätyivät kuitenkin vielä odottamaan vuoroaan, tällaisessa pikku talossa on nimittäin otettava huomioon myös lämpöseikat. Liian ohuet verhot = palelevat nukkujat.

 Selkeää ideaa uudesta värimaailmasta minulla ei ollut, eikä taida olla vieläkään. Ei turkoosia, sitä on jo olohuoneessa ja vaikka siitä tykkäänkin, pelkään että sitä on kohta koko talo täynnä. Löysin pari viikkoa sitten kirpputorilta viidellä eurolla päiväpeiton..


Peitto on ihanan romanttinen, sellaisella kulahtaneella tavalla. En tiedä onko se ollut alun alkaenkin noin hennon värinen, mutta minulle nykyinen kuosi sopii todella hyvin. Huono puoli on, että peitto on hieman lyhyt, eikä yletä lattiaan asti. No, kaikkea ei voi saada..

Ikkunaan valikoituivat lopuksi verhot, jotka ovat kiertäneet mukanani jo varmaan yli 20 vuotta.


"Ihanaa, kesä tuli", mies hihkaisi nähdessään mitkä verhot olin ikkunaan ripustanut. No, ei ehkä ihan vielä, mutta..


Ikkunaa pestessäni ajattelin, että auringon lämmössä vettä tippuvat jääpuikot lupaavat jo vaikka mitä..sitäpaitsi samainen kevätaurinko taisi minutkin saada sekaisin, niin että koko makuuhuone meni uusiksi..minunhan piti vain vaihtaa lakanat..

Jag bestämde mig för att byta lakan i sängarna. När jag höll på med det, såg jag hur dammiga de tjocka sammetsgardinerna var, så jag tog ner dem och slängde ut för vädring. Medan jag tog ner gardinerna, fick jag syn på allt damm som lagt sig på den tunna gardinen jag har framför bokhyllan i sovrummet, det fanns damm både på gardinen och i hyllan. Alltså ner och ut med gardinen och torka damm.

När jag skulle sätta nya lakan i sängen såg jag hur ofräscha bäddmadrasserna var, så jag slängde ut dem och efter följde täckena. Snart  låg så gott som alla textilier från sovrummet ute på backan.

Jag ville inte sätta tillbaka vintergardinerna så jag började rota i garderoben. Vad för gardiner kan man sätta upp i mars, när det ännu är -12 på natten? I ett litet trähus som detta måste man nämligen också tänka på värmen. Tunna gardiner = kallt att sova. Ut från garderoben hoppade - bokstavligen - underbara tunna shiffonggardiner, skulle jag ta dessa? Nä, in med dem igen, de får vänta ett tag till. Slutligen fick det bli gardiner som jag har haft i säkert 20 år redan, de har följt med från ett hem till ett annat. 

Jag har fortfarande inte riktigt klart för mig vad det skall vara för färger i sovrummet nu. Inte turkost, det finns redan överallt och lite måste man ju variera..Jag hittade det "rosiga" överkastet på loppis för fem euro, den passar ju ganska bra med gardinerna..Så fast det ännu är vinter, fick det bli  ljusa och somriga färger med blomsterfägring. 

Jag tror att de droppande istapparna har något med detta "makeover-ryck" att göra.."Jaa, det blev sommar!" ropade mannen också när han fick se vilka gardiner jag hade satt upp. Ja, det är ju bra med optimister i familjen.. 

tiistai 8. maaliskuuta 2011

Kevään värejä - vårfärger

En ole ikinä tavannut taloa, jonka vaatimattomien neliöiden sisäpuolella tapahtuisi niin monenlaisia asioita. Haittapuolena mainittakoon, että järjestystä on välillä kovasti vaikea ylläpitää..Olen kuitenkin lohduttautunut ajatuksella, että jos täysi ja sekainen työpöytä kertoo luovasta ja aktiivisesta ihmisestä, mitä kertookaan täysi ja sekainen koti kokonaisuudessaan?


Ja luomista, sitä meillä tosiaan tapahtuu. Mies on siirtynyt keittiöön maalaamaan, ateljeeta toimittava parakki ei ole kauhean kodikas paikka näin pakkas- ja lumikeleillä. Jos maalataan akryyleillä ja öljyllä, ei työtä voi asuintiloissa tehdäkään, haju on niin voimakas. Mutta nyt on menossa akvarellien maalaus joten hajuhaittoja ei tule.On mukavaa kun voi seurata vieressä, miten taidetta syntyy. Kaiken lisäksi sitä syntyy nyt yhteiseen projektiimme, joten seuraaminen on vielä jännittävämpää.

En koskaan kyllästy ihailemaan noita ihania värisävyjä akvarellinapeissa. Haluaisin myös ostaa sata värikästä puukynää ja laittaa ne purkkiin, ihan vaan koristeeksi, nautin niin kovasti niistä värisuorista.

Oma luomiseni tapahtuu tällä hetkellä kirjallisessa muodossa joten siitä ei voi laittaa tänne kuvaa (vielä). Laitanpa sen sijaan tällaisen kuvan..


Hassua miten ihminen muuttuu iän myötä. Ennen en tykännyt neilikoista ollenkaan, siis kukkakaupasta ostettuina (puutarhasta poimittuina ovat eri asia). Kun viime perjantaina etsin kaupasta kukkia kotiin, osuivat silmäni näihin vaaleanpunaisiin neilikoihin. Ja kas, yhtäkkiä minä halusinkin ostaa ne! Väri on kuin ihanassa mansikkajäätelössä, lisäksi ne tuovat mieleen puutarhani suloisesti tuoksuvat pionit. Jotkin nuput katkesivat varrestaan mutta laitoin ne vesiastiaan ja siellä ne jatkavat aukeamistaan.


On mielenkiintoista nähdä, kuinka kauan kukat kestävät, ainakin ne aukeavat hitaasti joten uskoisin niistä olevan iloa pitkään.

Kirjallinen luomisinto on vallannut koko perheen, tytärtä myöten. Mitä meillä on tekeillä - siitä lisää myöhemmin..

Jag har aldrig träffat på ett hus där det på så få kvadratmeter skulle pågå så många olika saker. En klar nackdel är att det är väldigt svårt att hålla ordning. Har tröstat mig med att om ett stökigt skrivbord talar om en kreativ och produktiv människa, vad talar det då för om hela hushållet är stökigt? 

Vårt lilla hus  har förvandlats till en skaparverkstad. Det skapas både med färg och med pennor. Mannen har flyttat in med sina penslar i köket. Ja, givetvis BOR han annars också här inne, men normalt målar han i en barack ute som skall föreställa ateljé. Där är dock inte så hemskt roligt nu när det är kallt och snö och fuktigt. Att måla akryl eller olja skulle givetvis inte alls gå inomhus, det luktar så mycket,  men när det nu är akvareller så är det ingen fara. Det är roligt att kunna följa skapandet så här på nära håll, speciellt när det är ett gemensamt projekt som pågår..

Jag njuter av färgknapparna, ögat vilar på de olika tonerna. Jag skulle vilja köpa en stor förpackning färgpennor också  och sätta i en burk, bara som prydnad. De är så fina. 

Mitt eget skapande sker nu i ord och text så det går inte att visa på bild (ännu). Istället visar jag er lite nejlikor. Det är underligt hur man ändras när man blir lite äldre. Tidigare tyckte jag absolut inte om nejlikor som snittblomma. I fredags sökte jag i affären efter en blombukett att ha i köket och fick syn på dessa ljuvliga rosa nejlikor. De följde med hem, kanske första nejlikorna någonsin som jag har köpt. Det var bara något så underbart med dem, färgen som påminner om jordgubbsglass och mina somriga pioner ute i trädgården..Doftar gott gör de också! Några knoppar gick av, jag satte dem på en tallrik med vatten och där fortsätter de att slå ut. 

Det skall bli intressant att se hur länge blommorna håller. De verkar slå ut ganska långsamt så det kanske blir en långvarig glädje? Dessa blir säkert inte de sista nejlikorna som kommer att finnas i mina vaser framöver..

Litterärt skrivningsiver har drabbat hela familjen, inklusive vår dotter.  Vad vi håller på med - ja, det får ni veta så småningom..

tiistai 1. maaliskuuta 2011

Auringon pilkahdus - en solskensglimt

Istahdin koneelle tarkoituksena aloittaa ahkera kirjoittaminen. Siis ei blogiin vaan...jaa mutta enpä kerro vielä, se saa jäädä vähän salaisuudeksi vielä. Mutta lupaan kertoa kun asia on edennyt..

Jotain pientä halusin kuitenkin tänne laittaa, näen että teitä käy täällä kurkkaamassa eikä ole kivaa kun ei ole mitään uutta luettavaa. Siispä, muistatteko näitä?


Niin, syksyn viimeisiä ihania aurinkoja! Kehäkukka on yksi ehdoton suosikkini, se onnistuu aina, jopa minulta! Miten hyvältä tuntuukaan nyt katsoa tuota upeaa lämmintä oranssinkeltaista hehkua, melkein kuin olisi saanut pienen vitamiinitujauksen. Siltä ainakin minusta tuntuu, toivottavasti teistäkin!

Satte mig vid maskinen för att börja skriva på..ja inte bloggen utan något annat. Vad, ja det skall förbli en hemlighet ett tag till. Jag lovar att berätta när saker och ting har klarnat lite mera!

Ville i alla falla sätta någon lite postning här för er som troget tittar in, jag vet att det är tråkigt när inget händer i en blogg. 

Kommer ni ihåg det här små solarna? Ja, det var höstens sista ringblommor, en av mina absoluta favoriter. De är så lätta att få att växa, till och med jag lyckas! När man nu tittar på bilden med den underbara orangegula glöden känns det som att jag får en vitaminkick. Hoppas ni känner det också!