perjantai 21. tammikuuta 2011

Jaettua - splittrat

Minulla on jakautunut persoonallisuus. Ja ennenkuin te kauhuissanne loikkaatte taaksepäin ajatellen että tästä tulee terveydentilaa koskeva paljastuspostaus pitää kiireesti hihkaista että nyt tulee ihan vaan asiaa sisustamisesta, ei sen vakavammasta.

En onnistu millään löytämään omaa tyyliäni. Saattaa olla että tämän myöntäminen on epäviisasta näin sisustusalan yrittäjälle mutta olkoon sitten. Kuten aiemmin mainitsin, luen ihan urakalla sisustuslehtiä, Lantliv ja Drömhem&Trädgård (sekä niiden suomalaiset sisarjulkaisut) ovat suosikkejani. Lehtiä lukiessa tulee omaa tyyliäkin vähän testattua ja mietittyä. Varsinkin tuo Lantliv suosii hyvin valkoisia ja vaaleita koteja, jopa siinä määrin että olen ihan pikkuisen alkanut niihin kyllästyä. Monet kodit ovat niin kovin samanlaisia! Samat madonnapatsaat, ristit, lasikuvut ynnä muut näkyvät lähes jokaisessa kodissa.


Tykkään minäkin vaaleasta ja erikoisesti pellavasta ja sen kaikista olomuodoista. Olen joskus kovasti halunnut vaihtaa kotini sisustuksen ihan vaaleaksi, varsinkin kun meillä on niin pienet tilat ja vaalea antaa tilan tuntua. Toisaalta olen riippuvainen väreistä. Jos olisi vain vaaleaa, sairastuisin todennäköisesti anemiaan. Tai masentuisin. Tai paleltuisin sisäisesti.  Eikä tämä nyt ollenkaan tarkoita sitä että en pitäisi vaaleaa kotia kauniina, varsinkin kun siinä on mukana tummia kontrasteja ja yksittäisiä väripilkahduksia. Ehkä se olisikin ratkaisu ongelmaani: vaalea perusta ja sitten siihen värejä..Tosiasiassa meillä on jo aika vaalea perusta, valkoiset seinät ja katto, vaaleat sohvat. Värejä vaan tuntuu tunkevan tänne ovista ja ikkunoista, niitä ei pysty estämään. Ne tulevat kaikella sillä energialla mikä vain väreistä löytyy, huokuen lämpöä ja rehevää huumoria. Siinä voi kyllä kaikella hienostuneen vaalealla olla tukalat oltavat, hillitty piipitys hukkuu värien röhönauruun.


Ehkä minusta vain tuntuu etten tiedä millainen tyyli minulla on, ehkä kuitenkin alitajuisesti noudatan omaa tyyliäni. Tai ehkä se tyylittömyys on minun tyylini?

Olen luonteeltani aika konservatiivinen, aika ujokin. Inhoan esiintymistä, varsinkin suurien ihmisjoukkojen edessä. Kuitenkin huomaan taiteessani, valokuvissani, sen piilossa uinuvan Carmencitan joka korot paukkuen, silmät tulta lyöden, esittää tanssinsa. Mukana on aimo annos Peppi Pitkätossua jonka lempeän anarkistinen luonne on mielestäni aivan ihastuttava samoin kuin Huvikummun sisustus..

Otetaan nyt vaikka esimerkiksi tuo ylhäällä näkyvä taidevalokuvani, "Tulppaanien karnevaalit". Se on yksi ehdottomista suosikeistani. Kuvassa se on alumiinille tulostettuna versiona. Rakastan tuota värien räiskyntää. Kuva tuo lämpimän tunteen, silloinkin kun pakkanen paukkuu ulkona. Se antaa positiivisia ärsykkeitä aivoille, herättelee niitä, estää niitä vajoamasta uneliaisuuteen. Ei ole kuitenkaan ärsyttävä eikä sitä kyllästy katsomaan. Se kiteyttää hyvin minun sisäisen ihmiseni.

Toisaalta ehkä yksi ongelma on juuri tämä tilanahtaus. Isossa talossa voi luoda useita tiloja omine värimaailmoineen ilman että ne alkavat sylipainiin olemassaolo-oikeudestaan. Nyt kaikki tyylit yritetään ujuttaa noin 50 neliöön jossa siis asuvat kaksi aikuista (joista toinen levittää tilaan myös kaikki kankaat, askarteluvälineet, tietokoneet, tulostimet ym ym ym), yksi hyvin luova 7-vuotias naisenalku (joka myös levittää  tilaan kaikki kankaat, askarteluvälineet, aarteet ym ym ym) sekä yksi keskikokoinen koira (joka levittää tilaan kaikki luunsa ja lelunsa). En ole muutenkaan luonteeltani minimalisti ja olen onnistunut tartuttamaan myös tyttäreeni viehtymyksen kauniisiin esineisiin ja kaikenkarvaiseen tavaraan. Olisipa mielenkiintoista saada tänne joku Inno:n kaltainen tiimi, täältä lentäisi tavaraa ulos varmasti kokonaisen huuhollillisen verran.

Teen välillä puhdistuksia tavarapaljoudessa ja kuskaan kirpputorille myytäväksi, se on oikein mukavaa ja mieltä kirkastavaa. Kaikkea ei kuitenkaan kannata myydä. Minulle on esimerkiksi tärkeää että lapsella on askartelumateriaalia, huopaa, pahvia, erivärisiä papereita, lankoja ym ym. Kaikkein mukavimpia ovat ehjät paperi- ja pahviarkit, ehjät huopapalat jne. Mutta kun luomisvimma on iskenyt, pitää johonkin tallentaa ne rippeet jotka jäävät jäljelle, repaleiset kankaat ynnä muut. Yritän kouluttaa lievästi pedanttista mieltäni ja relata vähän, tämä on kuitenkin taiteilijakoti ja sillä on siis lupa olla boheemi.

Olemme siis boheemisti sekatyylisiä, kahlaamme onnellisina tavaroiden kirjossa ja nautimme luomisen ilosta ja tuskasta. Kyllähän näillä eväillä kelpaa viikonloppua kohti mennä, vai mitä?

Oho, tulipa pitkä postaus, toivottavasti jaksoitte lukea..

Jag har en delad personlighet. Och innan ni förskräckta hoppar tillbaka och tänker att nu skall hon avslöja allt måste jag säga att nu handlar det bara om inredning, inget desto allvarligare. Jag besväras nämligen av att jag inte riktigt kan hitta en egen stil när det gäller inredning. Som jag tidigare nämnt läser jag massor av inredningstidningar, till favoriterna hör Lantliv och Drömhem&Trädgård. Speciellt i Lantliv presenteras ofta nästan helt vita hem, i den grad att jag faktiskt börjat lite tröttna på dem. Nu skall ni inte missförstå mig, dessa hem är faktiskt jättefina men på något sätt är de alla så lika. Samma madonnastatyer, kors och glaskupor mm. Ibland är det någon som sticker ut med härliga mörka eller färgglada detaljer på ett mera personligt sätt. 

 Jag älskar naturliga färger, speciellt linne i alla dess nyanser och strukturer.
Jag har också försökt vid flera tillfällen att göra vårt hem vitt, det skulle vara väldigt bra med tanke på att vi bor på bara ca 50 kvm. Basen är väl redan vit, vita väggar och tak, ljusa soffor. Men alltid är det färger som kryper in genom dörrar och fönster, det går inte att hålla dem borta. De sveper in med all den energi och värme som bara färger kan ha, skrattandes glatt och ljudligt. De ljusa detaljerna kan bara försöka se sakliga ut och pipa med svag röst, de blir i alla fall överröstade av färgernas högljudda muller. 

Jag kan inte leva utan färger. I ett helt ljust hem skulle jag få anemi. Eller depression. Eller frysa inombords. 

Jag är en ganska konservativ människa, och blyg. Jag hatar att framträda inför människor, får magkramp av bara tanken. Men inom mig bor en blandning av Carmencita med stora kjolar och klattrande skor som med flammande ögon utför sin intensiva dans,  och Pippi Långstrump med sin varmt sympatiska anarki. Detta syns i min konst, i mina konstfoton. Ta nu till exempel "Tulpanernas karneval" som syns i bilden här ovan (fotot är printad på aluminium). Den är en av mina personliga favoriter. Den ger en varm känsla och ger hjärnan energi utan att irritera. Det är nog väldigt mycket mitt inre jag i ett nötskal. 

Om man nu läser igenom vad jag skrivit så verkar det ju att jag har någon ide om min egen stil. Eller kanske det är just stillösheten som är min stil. Jag skulle vilja ha lite av varje. Men det är inte så bra ide med tanke på de 50 kvadratmetrarna som alltså bebos av två vuxna (varav en fyller huset med tyger, hobbymaterial, loppisfynd, knappar, datorer och skrivare), en mycket produktiv 7-åring (som också breder ut tyger, hobbymaterial och allehanda skatter) samt en medelstor medelgalen hund (som breder ut sina ben och leksaker). Hur skall jag lyckas hitta den gyllene medelvägen där saker och ting är i balans och alla mår bra inredningsmässigt? Jag är ingen minimalist och tänker inte bli det heller. Jag tycker också att både vi vuxna men speciellt barnet skall ha tillgång till hobbymaterial av alla slag; tyger, papper, garn osv. Dessa utgör tyvärr en väldigt stökig del av inredningen, speciellt när de är lite använda och inte längre hela ark och tyger. 

Ibland rensar jag och för saker till loppis, det är en väldigt befriande känsla. Ändå är det svårt att få det ens någorlunda tomt i hörnen. Jag har, förutom den där Pippi-Carmencitan då, en liten inneboende kontorist-pedant som lider när saker och ting inte är i ordning. Har dock försökt växa och tänker att detta är nu en konstnärsfamilj som bor i ett konstnärshem så det skall vara bohem-chic-stök lite här och var. Annars skulle vi väl inte vara några äkta konstnärer, eller hur?? 

Alltså är vi en bohem konstnärsfamilj med blandstil som bor i ett lyckligt litet hus med alla sina saker. Och som nu skall ha ett gott veckoslut. Ha det du också!

5 kommenttia:

  1. Jag förstår dig! Jag kan ju inte bestämma själv heller om jag vill ha vitt eller pastell, countrystyle, industrial, retro eller whatever. men jag blandar och går på magkänsla och oftast får jag positiv feedback just för att vårt hem inte följer det rena vita eller nåt annat helt renodlat.
    Går på magkänsla, tar bara in sånt jag tycker om, men inte i så stora mängder. Förösker lära mig att säsonginreda. In i lådor med grejer som känns kära men inte aktuella just nu. om ett år står jag och letar efter just den prylen och vill byta ut allt för en tid igen..
    En lugn bas är bra, sen kan man byta kuddar och gardiner och attiraljer... fast det där vet du ju redan...
    Min enklaste råd i ett litet hem är att ha ljusa färger (tex ljusblått el ljusgrått som vi har, som bas- )och undvika mönster i större skala. Vi blev mästare på compactliving och innovativ förvaring när vi bodde på 12kvm i ett halvår!!

    VastaaPoista
  2. Taulussa on kauniit värit. Tuntuu, että minulla on sama "sairaus". Kun katson jonkun puhtaan valkoista kotia, minusta se on ihana ja haluan kotiini vaaleeaa, mutta jos katson värikästä kotia, niin sekin on minusta ihana... eiköhän sisusteta kotimme niin, että tunnemme olevamme kotona..:))

    VastaaPoista
  3. Sinulla on kaunis taiteellinen maku. Jos poistaisit kodistasi kaikki luovuuden välineet, sinulta katoaisi myös luovuus, anna palaa täysillä!!

    VastaaPoista
  4. Minulla on ollut nyt jokin vaalea/valkoinen kausi menossa, MUTTA ei meillä kuitenkaan ihan valkoista ole...kalusteet on tummaa puuta. Nyt alkaa vähitellen tulemaan kevättä rintaan ja myös värejäkin luultavasti tulee enemmän. Taitaa ilmestyä komeroiden perältä ehkä oranssia...tai jotain muuta =).
    Itse en elä mitenkään viimeisten muotivärien mukaan, laitan sitä väriä mitä sillä hetkellä kaipaan ja tarvitsen =D

    VastaaPoista
  5. så skönt att läsa att det finns flera som brottas med det där med att hitta en stil! jag tycker åxå om alldeles för mycket olika stilar, älskar färger och skulle aldrig orka leva i ett vitt hem, men ändå kan jag inte låta bli att tycka att de ser så stiliga ut de där vita hemmen...
    tycker åxå om gamla saker, men älskar modernt och kitschit lika mycket!
    får stora behov att tömma och minimalisera med jämna mellanrum, eftersom det tycks öka på saker i vårt hem hela tiden =)
    men på sätt å vis skönt att det aldrig blir färdigt, hemmet, så får man ändra å prova nya lösningar, vara kreativ!
    ha det bra i ditt färgglada hem!
    susanne

    VastaaPoista