lauantai 16. maaliskuuta 2013

Välillä...Här emellan...

(Svensk text längre ner!)

Haa, nyt te tietenkin luulitte, että vihdoinkin se remontti on valmis ja tulee jotain "kaikki valmista"-kuvia. Vaan eipäs vielä tullutkaan. Sen jälkeen kun saimme olohuoneesta pahimman kaaoksen siirrettyä työhuoneen ja tyttären huoneen puolelle (ks edelllinen postaus), taisi mennä vähän ilmat pihalle tästä remonttiryhmästä. Ei sen puoleen että olisi pitänyt hosua ja huitoa, siinä tahdissa on tarkoituskin tehdä kun voimat ja aika riittävät. Ihan näin hidasta etenemistä en kuitenkaan olisi ehkä toivonut, mutta no, kaikki aikanaan.

Alkuvuoteen on mahtunut monenlaista, mainittakoon nyt esimerkiksi kaksi ankaraa flunssaa. Meillä ei yleensä kovin paljon sairasteta, joten yksi helmikuussa ja yksi maaliskuussa alkaa olla jo ennätystasoa. Tytär on kokenut saman kohtalon. Ei sitä oikein jaksa seiniä kipeänä kitata, maalaamisesta puhumattakaan. Keräilen tässä kuitenkin sellaista "kissa vieköön"-energialatausta jolla paahdan sitten olohuoneen valmiiksi. Enää ei mene kauan...

Selailin vanhoja kuviani ja sattui sitten silmään tällainen:


Kuva on siinä mielessä historiallinen, että makuuhuonettamme, sellaisena kun sen tässä näette, ei enää ole. Tai siis huone on, mutta valo on kadonnut, syynä vasemmalla näkyvän ikkunan sulkeminen (muuten olisimme katselleet suoraan tyttären huoneeseen, emmekä ulos). Jos nyt täytyy vähän jostakin valittaa, voisi se olla että tuota valoa olen kyllä ikävöinyt. Enkä enää muista kuinka monta kertaa olen lähestynyt ruskeaa lastulevyneliötä (en ole vielä  saanut sitäKÄÄN maalattua) aikeissa avata verhot jotta valo pääsisi aamulla huoneeseen, muistaakseni viime hetkenä, ettei ikkunaa enää olekaan.  Byäääh, pimeys on vallannut makuuhuoneemme!!! Sinänsä tämä ei ole huono juttu, nukkuessahan valoa ei tarvita ja silloin pimeys tuntuu vain kodikkaalta. Mutta päivällä...

Ongelma on kuitenkin vain tilapäinen. Päätimme - tai oikeastaan minä päätin - että ensi kesänä tehdään uusi ikkuna tuohon päätyseinään, missä nyt ovat nuo lamput. Ei tavallista ikkunaa, vaan joku sellainen erikoinen, lauramainen. Ehkä vähän ylemmäs, pitkulainen, johon tulisi värilliset lasit. Sitten aurinko saisi leikkiä ruuduilla ja väritellä makuuhuoneen seinälle upeaa taideteosta...mietintämyssy on tiukasti päässä, katsotaan mitä syntyy.

Ihan pimeä ei makuuhuoneemme tietenkään ole. Onhan katossa upeaakin upeampi kristallikruununi, itse tehty. Eikös olekin hieno, tämä juhlava valontuoja?


Hahaa, nu trodde ni att här kommer en "äntligen är allt färdigt"-postning. Nä hör ni, inte ännu...När vi i början på året fick de mesta stöket flyttat in till mitt arbetsrum och dotterns rum, gick liksom luftten ur detta renoveringsgäng. Det är ju ingen som jagar oss och meningen är att jobba efter krafterna och när man har tid. Att det skulle ta såhär lång tid var väl kanske inte meningen men ja...

Det har hänt både ett och annat här de första månaderna på året, nämnas bör de två rejäla flunssorna som både jag och dottern har genomlidit. Vi brukar nästan inte vara sjuka så en i februari och en i mars börjar nästan vara rekord. När man är helt däckad blir det inte mycket spacklat och målat kan jag tala om. Men jag håller på att samla ihop "nä nu sjutton"-energi och när det är samlat så då ryker det, vänta bara!

Jag bläddrade i mina gamla bilder och hittade den historiska bilden av vårt sovrum (se ovan). Rummet finns ju förstås kvar men vad som är borta är ljuset. När dotterns rum byggdes, spikades  fönstret igen och därmed blev sovrummet helt utan. På natten gör det ju absolut ingenting, det är bara mysigt att sova när det är mörkt, men på dagen...Många gånger har jag kommit på mig själv med att vara på väg att öppna gardinerna och släppa in ljuset. Men det går ju inte, uhuuuu....

Men här skall inte vandras i mörkret för evigt inte, det har jag minsann bestämt. Till sommaren skall det bli ett nytt fönster i sovrummet, på den väggen där lamporna nu sitter. Inget vanligt fönster, utan ett mera laura-likt. Kanske ett avlångt med färgade rutor. Då kan solen leka i rutorna och skapa konstverk på väggen. Det låter väl härligt, säg?

Helt mörkt är det ju dock inte i sovrummet. Där finns ju den underbart vackra kristallkronan, made by me. Tjusigt, eller hur?