tiistai 27. elokuuta 2013

Ei vielä - Inte än

Sitähän minäkin. Toivoin mutta en ollut varma. Kesä tuli takaisin.
Elokuu on yksi kaikkein ihanimmista kuukausista. Vaikka siihen sekoittuu pieni haikeus sen tajuamisesta, että kesä alkaa kallistua loppuunsa, on se kypsän mehevä ja yleensä ihanan lämmin. Viljapellot ja tienpientareet tuoksuvat, kuu myhäilee taivaalla.
Tänä vuonna luulin jo hetken, ettei sellaista elokuuta tulekaan. Onneksi se kuitenkin palasi. Ja nyt käydään taas uimassakin. Vaikka lämpömittari näytti yöllä +7 oli merivesi kuitenkin lähes +20 astetta. Ehkä tänäkin vuonna jatketaan syyskuuhun asti. Ehkä jopa lyödään edellinen ennätys, joka oli uimista vielä 18.9. Saapa nähdä. Nyt on kuitenkin ihanan lämmintä, juuri niinkuin kuuluukin olla. Ja rannalla, siellä on ihanan tyhjää, kun (melkein) kaikki muut ovat hakeutuneet sisälle. Hei, älkää vielä luovuttako, täällähän on ihanaa!


Det var väl det jag tänkte. Att sommaren var liksom inte alls över ännu. Ett tag verkade det som att det blir inte riktigt en sådan ljuvlig augusti som det brukar vara. Men nu är allt bra igen. Det är varmt och mustigt, det doftar av mogna sädesfält och blommande dikeskanter. Månen lyser hemlighetsfull på den mörka himlen, syrsorna spelar sina stämningsfulla sånger.  Och havsvattnet, ja det är underbart varmt. Fast termometerns visade bara +7 i natt, ligger vattentemperaturen på nästan +20 grader! Så vi fortsätter att simma så ofta vi bara kan. Få se om vi kan slå vårt tidigare rekord, då vi simmade den 18.9. Detta var för två år sedan. På stranden är det underbart tyst och lugnt. Så gott som alla har dragit sig inomhus. Hej hallå, kom tillbaka! Här är ju så ljuvligt ännu!

perjantai 16. elokuuta 2013

Kasvot maalauksessa - Ansiktet i målningen

Johtuen oman kirppiksen emännöimisestä pitkin kesää, jäivät omat kirppiskierrokset kovin vähäisiksi tänä kesänä. Näin jälkikäteen se ehkä vähän harmittaakin, onhan Suomi pienten kotikirppisten luvattu maa kesäisin ja noista latojen ja piharakennusten perukoista voi vielä tehdä niitä todellisia löytöjä. No, säästyipähän rahaa :) Jotta kirppistelyanemia ei kuitenkaan pääsisi kovin pahaksi, oli tänään kurkattava yhdelle Kemiön keskustan löytöpaikoista. Lähinnä etsin mielenkiintoisia kankaita sekä väärinymmärrettyjä retrotuotteita, kuten aina. Mukaan tarttui kuitenkin tällä kertaa jotain vähän epätavallisempaa.

Hän katsoi minua hyllyn perukoilta. Vilkaisin, kävelin ohi, menin takaisin. Hetken katsoin takaisin. Sitten katsoin hintalappua. "No, tule sitten mukaan kotiin" tokaisin. Minusta hän on hieman tyttäreni näköinen, jos tytär olisi elänyt aikana, jolloin nuoret naiset kulkivat huivi päässä. Nyt hän katselee mietteliään näköisenä kaapin päältä. Ehkä liitän hänet olohuoneen kuvakokoelmaan, jossa ei ole vielä yhtään muotokuvaa.

Ai niin. Ei hän ole oikeastaan maalaus, pelkkä painokuva vain. Mutta hän on silti hän. Ja minua hän puhuttelee.


För att jag har "basat" på vårt eget loppis denna sommar, har jag inte hunnit göra några loppisrundor själv. Såhär i efterhand ångrar jag mig lite, Finland är ju som sagt sommarloppisarnas utlovade land och det är på dom där ladugårdarna och utehusen som man fortfarande kan göra riktiga fynd. Nu är alla sommarloppisar stängda, snyft...Jag kan ju trösta mig med att jag har sparat pengar på detta sätt, men ändå...

En runda på det lokala loppiset fick hjälpa till att motverka total anemi idag. Jag brukar normalt vara på jakt efter diverse retrotyger och -saker men idag var det något annorlunda som fick följa med hem.

 Hon tittade på mig längst in på en hylla. Jag tittade lite förstrött, gick vidare, men fick gå tillbaka. Hon liksom talade till mig och ville med hem. Ja, ni loppisgalningar vet säkert vad jag menar :) Jag tycker hon liknar min dotter lite grann, om hon skulle ha levt på den tiden då unga kvinnor sprang omkring med sjal om huvudet. Nu tittar hon fundersamt ut över mitt arbetsrum. Kanske jag sätter henne på väggen i vardagsrummet, tillsammans med andra blandade tavlor. Där finns faktiskt inget porträtt ännu. 

Förresten, hon är ingen tavla egentligen, bara en pappersbild. Men det gör mig inget. Hon är ändå hon. Och jag tilltalas av hennes porträtt. 

tiistai 13. elokuuta 2013

Nytkö se tuli? Kom den nu?

Niin, siis se syksy...vaikka kuinka yritän pitää kiinni ajatuksesta, että elokuu on ehdottomasti vielä kesäkuukausi, ilmassa on jotain...illat ovat viileät, jo melkein kylmät. Aamukaste tekee kaikki paikat kosteiksi ja yöllä on pimeää.
Ei se haittaa. Minä olenkin enemmän sellainen loppukesäihminen. Tahti alkaa rauhoittua, mieli ja ruumis lepää kun ei enää tarvitse elää niin kauhean voimakkaasti. Uimaan haluaisin kyllä vielä päästä, mutta pari viikkoa sairastettu flunssa vei sekä voimat että rohkeuden pulahtaa viileisiin vesiin. Jos tulisi vielä se intiaanikesä? Tosi emme kai me voi vaatia enempää, kun jo näin hienon kesän saimme, aurinkoa melkein taukoamatta toukokuusta lähes tähän asti!

Tytär jatkaa kotikoulussa, nyt aloitettiin jo neljäs luokka. Oltiin kyllä sovittu, että kesälomaa voidaan jatkaa syyskuun alkuun, jos niin halutaan. Toisin kuitenkin kävi. Kun hain koululta vinon pinon uusia ihania kirjoja, tytär halusikin aloittaa niiden parissa aherruksen tänään, kuten muutin täällä Kemiössä. Niinpä vieressäni ahkeroi nuori neiti, opiskellen viljalajeja ja muuta kiinnostavaa yllin kirjasta. Äidinkieli on jo "korkattu". Tästä se taas lähtee. Loma ja vapaus ovat ihania, mutta ihmiselle tekee hyvää kun elämässä on rutiineja.




Ja, hösten alltså. Hur jag än försöker hålla fast vid tanken att augusti ÄR en sommarmånad ännu, är det något i luften...Kvällarna är kyliga, det blir mörkt om natten, daggen väter allt så man blir alldeles blöt om fötterna när man går ut...
Det gör egentligen ingenting. Jag är faktiskt en sensommarmänniska. Både kroppen och själen lugnar ner sig när man inte behöver LEVA så hemskt intensivt mera. Om det är något som jag skulle vilja fortsätta med så är det simmandet. Får se hur det går med det. Förkylningen gjorde ett långt avbrott i rutinen och nu känns det svårt att ta sig i vattnet igen. Egentligen kan vi ju inte begära mera. Solen har skinit nästan oavbrutet sedan maj. Kan en sommar bli bättre?

Det sitter en liten hemskole-elev här bredvid mig. Vi hade kommit överens om att börja skolan först i september, men när jag igår hade hämtat hem en stor härlig hög med pinfärska böcker från skolan, ville hon börja genast. Så nu har vi börjat samma dag som alla andra. 

Det är skönt att vara vild och ledig under sommaren. Men människan behöver rutiner, så är det bara. Nu kör vi igång!

tiistai 6. elokuuta 2013

Keltaisesta tuolista ja vähän muistakin väreistä - Om den gula stolen och lite andra färger

Olen tällä viikolla tuhlannut useita minuutteja, ettenkö sanoisi tunteja kallisarvoista elämänaikaa etsiessäni kameran akkulaturia, joka tuntui kadonneen siihen kuuluisaan mustaan aukkoon, jonne aina silloin tällöin jotain häviää täällä meillä. Se ei kuulkaa ole ollenkaan mikään naurun paikka, kun työssään kameraa käyttävältä ihmiseltä lähtee laturit litomaan. Aloin jo otsa hiessä miettiä, että täytyykö minun ihan tosi mennä ostamaan uusi laturi, ei kai se VOI hävitä niin perusteellisesti????

No, tänään se onneksi sitten löytyi, härpäkelaatikosta jonne olin jo kerran katsonut. Laturi oli kuitenkin ovela, se oli kääntänyt minulle selkänsä, niin etten tunnistanut sitä, luullen sitä aivan joksikin muuksi.

Ei uskoisi että yhden laturin löytyminen voi tehdä ihmisen niin onnelliseksi. Jopa siinä määrin, että teki mieli tehdä pieni kierros kotona ja kuvata teille vähän värivitamiineja. Minulle tulee ihanista väreistä NIIN hyvä mieli, toivottavasti teillekin!

(På svenska nedanför bilderna)









Den här veckan har jag slösat värdefull livstid åt att söka efter kamerans batteriladdare. Hur KAN en sak bara försvinna sådär?? När man jobbar med bilder och behöver kameran nästan dagligen, är det minsann inte alls roligt när batterierna börjar ta slut...nåja, som tur är hittade jag laddaren idag. I en låda som jag redan tittat i för några dagar sedan. Laddaren var slug, den hade vänt mig ryggen och försökte se ut som en adapter istället. Det funkade en gång - men inte två, så nu är det full fart på kameran igen! 

Blev så lycklig av fulla batterier så jag tog en runda här hemma för att ge er en liten färgvitamininjektion. Jag blir så glad när jag ser alla dessa underbara färger, hoppas du också blir det!

sunnuntai 4. elokuuta 2013

Kirppisvahdin mietteitä - några ord från loppisvakten

Eh, en tiedä osaanko enää edes kirjoittaa tänne, sen verran on taas aikaa kulunut...istun flunssaisena (juu, kivaa kun on vielä kesähelteet) terassilla ja yritän saada selkoa auringossa kiiltelevästä läppärinäytöstä. Jaa miksi en mene sisään missä näkyykin paremmin? No, se on tuo kirppis nähkääs.

Meillä on ollut heinäkuun alkupuolesta pieni kirppis tuossa 150 metrin päässä pikkuisessa mökissä, joka sekin on myynnissä (ks vanhempi postaus täällä blogissa jossa kuvia mökistä). Asumme niin monen mutkan takana, että oletimme, ettei tänne kovin moni tule, hyvistä kylteistä huolimatta. Taisimme olla väärässä, koska ihmisiä on käynyt ihan kiitettävästi. Nyt ilmeisesti alkaa suurin loma-aalto kuitenkin olla ohi, koska tahti on huomattavasti hiljentynyt. Koska kuitenkin kirppis on nyt auki, pitää olla silmä tarkkana, josko sinne hurahtaa auto. Jostain syystä ne ohi hurahtavat autot ovat vaan niin hiljaisia, ettei ääntä tahdo sisälle kuulla, joten jotta en tulisi ihan sekopäiseksi korvien höristelystä, päätin siirtyä pihalle koneeni kanssa. Muuten ihan kivaa, mutta kun flunssa viihtyisi paremmin vaaka-asennossa, niin ottaa vähän voimille tämä kykkiminen...

Kesä on ollut ihana kesämäinen, en usko että voimme tänä vuonna valittaa ainakaan siksi, ettei olisi ollut riittävän lämmintä ja aurinkoista. Ja vielä vaan jatkuu, elokuu on yleensä se paras kuukausi :) Uimassa on käyty lähes päivittäin toukokuun lopusta saakka, välissä on ollut pari sinilevä-päivää sekä muutama kylmä päivä jotka ovat jääneet väliin, mutta muuten on menty huonommassakin säässä. Tai no ei kipeänä tietenkään, muu perhe on käynyt nytkin. Uiminen kuuluu kesään ihan ehdottomasti, en usko että edes tuntuisi kunnolla kesältä, jos ei sinne veteen olisi päässyt. Ei ole mitään valittamista, ehdottomasti. Tai jos nyt jotain, niin puutarhan kukkaset eivät ole oikein jaksaneet kukoistaa niin hyvin kun on sitä vettä tullut niin vähän ja tämä laiska emäntä ei ole jaksanut keinokastella kovinkaan ahkerasti...Onneksi on kasveja jotka pärjäävät vähälläkin vedellä, kuten nämä ihanat laventelit.

Ollaan taas kuulolla. Miten teidän kesänne on mennyt, kertokaahan ihmeessä :)


Eh, jag är inte riktigt säker om jag minns hur man skriver i bloggen numera, det har ju liksom blivit en lång paus..sitter förkyld ute på terassen och försöker se vad det står på dataskärmen. Det blänker så i det klara ljuset. Varför jag sitter ute? Jo, det är loppiset förstår ni. 

Vi har, som ni kanske har märkt, haft ett litet gårdsloppis i en liten stuga ca 150 meter från vårt hem. Vi bor så otroligt avsides att vi tänkte att det kommer säkert ingen, men där hade vi fel. Tack vare bra skyltar, semestertider och härliga nyfikna människor har det varit ganska många som besökt loppiset. Nu märker man dock att det börjar dra ihop sig till arbete igen, eftersom det är så lite trafik hitåt. Men, nu är det veckoslut och vi tänkte prova ännu att ha öppet. Problemet är bara, att man måste hålla ett öga på vägen hela tiden, bilarna är numera så väldigt tystlåtna att man inte alls hör när de smuger förbi. Därför valde jag att sitta ute med datorn för att kunna höra bättre om ifall att det kommer kunder. 

Tänk förresten vilket knasigt ord "förkyld" är i dessa tider. Hur i hela fridens namn kan man bli f ö r k y l d  i denna hetta??? Roligt är det absolut inte och tid verkar det ta, känner mig helt däckad. Annars kan man absolut inte klaga på sommaren, det har varit varmt och soligt nästan nonstop sedan maj, nej april nästan. Vi har simmar oavbrutet sedan slutet på maj, och det är inte illa med tanke på finskt sommarväder. Några enstaka dagar har fallit bort pga för mycket blåalger i vattnet, riktigt kallt och ja, förkylning, men annars är det varje dag som gäller. Ingen sommar utan simning säger jag bara!!! Få se hur länge vi kan fortsätta, rekordet har hittills varit 18 september :)

Om man nu skall klaga på något så är det väl att trädgården har lidit av torkan. Har inte orkat springa omkring med vattenkannan så ofta som hade behövts så...tur att det finns växter som klarar sig med mindre, som den underbara lavendeln till exempel!

Vi hörs igen! Hur har er sommar varit, berätta gärna :)