keskiviikko 13. huhtikuuta 2011

Keltaisen kaipuu - längtan efter gult

Hah, tästä on hyvää vauhtia tulossa puutarhablogi, sisustamisestahan täällä alun perin piti puhuman..tai ei niin suppeasti voi rajata, hyvä että juttua tulee laidasta laitaan, jokaiselle jotakin. Eihän se elämäkään ole pelkästään sisustamista, hyvä ihme sentään..

Pilvisen suhmurainen päivä tänään, aamulla kaikki oli sumuverhon peitossa. Jouduttiin terveyskeskukseen tyttären kanssa jolla todettiin tulehdus toisessa korvassa. Onneksi vasta toinen, kahdeksan vuoden aikana..lääkekuri helpottaa oloa toivottavasti pian. En oikein mielelläni antaisi antibiootteja, mutta kun tilanne on näin akuutti, ei ole oikein vaihtoehtoja.

Eilen sain kauppareissulla hepulin. Silloinkin oli pilvistä. Eksyin paikalliseen taimimyymälään. Huhhuh, siellä pitäisi olla joku valvoja paikalla, kun talvenkalpeat auringonkaipaajat tulevat kiiluvin silmin hengittelemään ihanan kosteaa ja tuoksuvaa ilmaa. Mukaan tarttui timjami, josta nyt nipistämme leivän päälle ihania etelän tuoksuja ja makuja, pari pikkuruista orvokkia ja narsisseja. Niin ja vielä begonia. Päätin, että keittiössä on oltava paljon kukkia, tarvitsen niitä ihan mahdottomasti.


Outoa, minähän en edes pidä keltaisesta. Se ei sovi minulle vaatteena, ja kotiani en todennäköisesti ikinä sisusta keltaisilla verhoilla tai tyynyillä. Silti siinä on vaan jotain, siinä keltaisessa. Onko se kenties auringonkaipuuta? Sitäpaitsi ei aurinko ole keltainen!


Kun näitä kukkia aamulla katselee, tai milloin tahansa keittiössä sattuu istumaan, tuntuu kuin tuo ihana väri voitelisi talvenväsynyttä mieltä ja antaisi tujauksen energiaa. Kiitos, otetaan vastaan!

Det här håller på att bli en trädgårdsblogg, fattar inte hur det har gått till. Jag skulle ju skriva om inredning? Nåja, livet är ju mycket annat också, så varför skulle inte bloggen också handla om allt möjligt..

Har varit till vårdcentralen med flickan idag, hon hade öroninflammation i ena örat. Hon har fått slippa nästan helt, detta är nu andra inflammationen på åtta år. Nu fick hon i alla fall antibiotika så hon lär väl må bättre snart. Jag är inte riktigt glad för att ge dessa mediciner åt henne, men vad skall man göra, när det är så akut har man inte mycket att välja på...
Igår var jag till byn och irrade mig in till den lokala plantskolan. Ojojoj, där borde dom nog ha en vakt som ser efter oss vinterglåmiga sollängtare, som kommer in för sniffa åt sig den doftande fuktiga luften i växthuset..jag kunde ju förstås inte gå därifrån tomhänt. Med följde en kruka med timjan, den har jag nu i köket tills det blir varmt ute. Härligt att knipa en kvist och sätta på smörgåsen. Det doftar Italien eller Spanien..Sedan blev det också några penséer, narcisser och en begonia, i gult.

Konstigt, jag gillar ju inte alls gult egentligen. Jag passar inte i gult och jag vill inte inreda med gult. Men något är det bara med denna glada färg. Sollängtan kanske? Fast solen är ju inte gul!

När man sätter sig i köket, doftar det timjan och dessa solskensblommor smeker en vintertrött själ på det mest underbara sätt. Vi tackar och tar emot!

2 kommenttia:

  1. Kyllä se keltaisen kaipuu, on varmasti sitä auringon kaipuuta... sitä täälläkin odotetaan... ja odotetaan, mutta ei vain näy..:)

    VastaaPoista
  2. narsissernas underbara klara gula färg är just precis vad jag åxå behöver efter allt det vita å brungråa. senare på sommaren då mycket blommar och det är grönt i naturen är behovet av färg inte lika stort =)
    ha de bra!
    susanne

    VastaaPoista