Kevään värejä - vårfärger

En ole ikinä tavannut taloa, jonka vaatimattomien neliöiden sisäpuolella tapahtuisi niin monenlaisia asioita. Haittapuolena mainittakoon, että järjestystä on välillä kovasti vaikea ylläpitää..Olen kuitenkin lohduttautunut ajatuksella, että jos täysi ja sekainen työpöytä kertoo luovasta ja aktiivisesta ihmisestä, mitä kertookaan täysi ja sekainen koti kokonaisuudessaan?

Ja luomista, sitä meillä tosiaan tapahtuu. Mies on siirtynyt keittiöön maalaamaan, ateljeeta toimittava parakki ei ole kauhean kodikas paikka näin pakkas- ja lumikeleillä. Jos maalataan akryyleillä ja öljyllä, ei työtä voi asuintiloissa tehdäkään, haju on niin voimakas. Mutta nyt on menossa akvarellien maalaus joten hajuhaittoja ei tule.On mukavaa kun voi seurata vieressä, miten taidetta syntyy. Kaiken lisäksi sitä syntyy nyt yhteiseen projektiimme, joten seuraaminen on vielä jännittävämpää.

En koskaan kyllästy ihailemaan noita ihania värisävyjä akvarellinapeissa. Haluaisin myös ostaa sata värikästä puukynää ja laittaa ne purkkiin, ihan vaan koristeeksi, nautin niin kovasti niistä värisuorista.

Oma luomiseni tapahtuu tällä hetkellä kirjallisessa muodossa joten siitä ei voi laittaa tänne kuvaa (vielä). Laitanpa sen sijaan tällaisen kuvan..

Hassua miten ihminen muuttuu iän myötä. Ennen en tykännyt neilikoista ollenkaan, siis kukkakaupasta ostettuina (puutarhasta poimittuina ovat eri asia). Kun viime perjantaina etsin kaupasta kukkia kotiin, osuivat silmäni näihin vaaleanpunaisiin neilikoihin. Ja kas, yhtäkkiä minä halusinkin ostaa ne! Väri on kuin ihanassa mansikkajäätelössä, lisäksi ne tuovat mieleen puutarhani suloisesti tuoksuvat pionit. Jotkin nuput katkesivat varrestaan mutta laitoin ne vesiastiaan ja siellä ne jatkavat aukeamistaan.

On mielenkiintoista nähdä, kuinka kauan kukat kestävät, ainakin ne aukeavat hitaasti joten uskoisin niistä olevan iloa pitkään.

Kirjallinen luomisinto on vallannut koko perheen, tytärtä myöten. Mitä meillä on tekeillä - siitä lisää myöhemmin..

Jag har aldrig träffat på ett hus där det på så få kvadratmeter skulle pågå så många olika saker. En klar nackdel är att det är väldigt svårt att hålla ordning. Har tröstat mig med att om ett stökigt skrivbord talar om en kreativ och produktiv människa, vad talar det då för om hela hushållet är stökigt? 

Vårt lilla hus  har förvandlats till en skaparverkstad. Det skapas både med färg och med pennor. Mannen har flyttat in med sina penslar i köket. Ja, givetvis BOR han annars också här inne, men normalt målar han i en barack ute som skall föreställa ateljé. Där är dock inte så hemskt roligt nu när det är kallt och snö och fuktigt. Att måla akryl eller olja skulle givetvis inte alls gå inomhus, det luktar så mycket,  men när det nu är akvareller så är det ingen fara. Det är roligt att kunna följa skapandet så här på nära håll, speciellt när det är ett gemensamt projekt som pågår..

Jag njuter av färgknapparna, ögat vilar på de olika tonerna. Jag skulle vilja köpa en stor förpackning färgpennor också  och sätta i en burk, bara som prydnad. De är så fina. 

Mitt eget skapande sker nu i ord och text så det går inte att visa på bild (ännu). Istället visar jag er lite nejlikor. Det är underligt hur man ändras när man blir lite äldre. Tidigare tyckte jag absolut inte om nejlikor som snittblomma. I fredags sökte jag i affären efter en blombukett att ha i köket och fick syn på dessa ljuvliga rosa nejlikor. De följde med hem, kanske första nejlikorna någonsin som jag har köpt. Det var bara något så underbart med dem, färgen som påminner om jordgubbsglass och mina somriga pioner ute i trädgården..Doftar gott gör de också! Några knoppar gick av, jag satte dem på en tallrik med vatten och där fortsätter de att slå ut. 

Det skall bli intressant att se hur länge blommorna håller. De verkar slå ut ganska långsamt så det kanske blir en långvarig glädje? Dessa blir säkert inte de sista nejlikorna som kommer att finnas i mina vaser framöver..

Litterärt skrivningsiver har drabbat hela familjen, inklusive vår dotter.  Vad vi håller på med - ja, det får ni veta så småningom..