Näytetään tekstit, joissa on tunniste käsityöt. Näytä kaikki tekstit
Näytetään tekstit, joissa on tunniste käsityöt. Näytä kaikki tekstit

lauantai 24. syyskuuta 2011

Petseille koti - Ett hem åt petsen

Osa teistä varmaan nyt ihmettelee että mistähän petseistä nyt on kyse, vai tuliko Lauralle nyt joku kiroitusvirhe..En minäkään tiennyt vielä joitakin kuukausia sitten mitä ne ovat, vaan kun on 8-vuotiaan tytön äiti, oppii kaikenlaista uutta. Koko virallinen nimi  näille pienille, suurella päällä varustetuille muoviolennoille on kai Littlest Pets Shop, ja ne ovat pienten tyttöjen mielestä iiihania!! Meillä niitä on tällä hetkellä peräti 27 kappaletta, lähes kaikki eri eläinlajien edustajia. Tytär leikkii niiden kanssa päivittäin ja on ystäviensä innostamana alkanut tehdä pieniä videoita näiden lemmikkien edesottamuksista.

Meillä on aina lähes kaikki lelut ostettu kirppareilta, monestakin syystä. Taiteilijaperheessä ei rahaa ole kannettavaksi lelukaupan ammottaviin kassalippaisiin, sitä paitsi on ollut mahtavaa kun murto-osalla normaalihinnasta on saanut ihan yhtä hyviä leluja kirppareilta. Näitä petsejä ei kuitenkaan kirpputoreilla ole näkynyt (ainakaan vielä), joten ne ovat oikeastaan ensimmäiset lelut jotka tytär on saanut ostaa uutena. Ollaan myös tehty niin, että tytär on käynyt omia tavaroitaan läpi ja tarpeettomat lelut ym on myyty kirpputorilla, ansaitun rahan hän on voinut käyttää esimerkiksi petsin ostoon. Määrää on yritetty jarrutella aika voimakkaastikin, tiedän että on lapsia joilla - ainakin oman väittämänsä mukaan - näitä on jopa 700 (!!!) mutta en tiedä pitääkö tuo paikkansa. Kun ottaa huomioon että näiden kappalehinta on n. 3,50 € niin huh huh mitä summia on leluihin laitettu..

On joskus ristiriitaista olla äiti tänä tekniikan ihmeaikana. Joku osa minusta toivoisi että lapsi leikkisi käpylehmillä, mutta en kuitenkaan halua tehdä hänestä liian erilaista. Sama pätee tietokoneen käyttöön. Tytär lataa tekemiään pets-videoita youtubeen, alussa en olisi halunnut edes tiliä luoda sinne. On niin paljon sellaista mitä ei tunne tuolla nettimaailmassa, fiksuja aikuisiakin huijataan surutta. Miten sitten viaton ja luottavainen 8-vuotias pärjää siellä? Toisaalta tiedän, että tyttärenkin on opittava konetta käyttämään, opetetaanhan sitä jopa koulussa. Ilman netin käyttöä on nyky-yhteiskunnassa vaikeaa pärjätä, siitä ovat yritykset ja muut instanssit pitäneet huolta.

Toivon voivani pitää huolta siitä, etteivät muoviset lelut ja tekniset härpäkkeet hukuttaisi alleen pientä luovaa ja avointa mieltä...Perjantain käsistunnilla saatiin valmiiksi tarpeellinen kassi, jossa saa petsit kuljetettua kavereiden luo. Yhdessä tehtiin alusta asti;  kuvattiin yksi omista petseistä, siirtokuvamenetelmällä kuva kierrätyskankaan kylkeen ja sitten huristeltiin koneella. Itse uskalsi tyttö hurauttaa koneella siksakit ja saumat, "kahvojen" kanssa autoin kun olivat aika hankalat. Tuli tosi kiva! Väri on ehkä vähän arka, mutta voihan tämän kassin pestä. Petsit kyytiin ja menoksi!

ps. olisi muuten mielenkiintoista kuulla miten teillä on suhtauduttu näihin "muoti-ilmiö-leluihin", kuinka paljon olette menneet niihin mukaan?


Vad då för pets? undrar ni kanske, eller har den där Laura nu skrivit fel?  Om ni inte vet vad det är för något så hav tröst, det visste inte jag heller för några månader sedan..Men när man är mamma till en 8-årig fröken, lär man sig många nya saker. Det riktiga namnet är Littlest Pets Shop och det handlar alltså om små plastdjur med stort huvud, dessa gillas stenhårt av speciellt unga damer. Hemma hos oss bor det hela 27 stycken, dottern har, förutom att hon leker med dem dagligen, börjat göra små videos av allt vad dessa djur hittar på. 

De mesta av leksakerna hos oss är köpta på loppisar. I en konstnärsfamilj har man inte pengar att slänga i leksaksaffärernas bottenlösa kassakistor, dessutom har det alltid varit så mycket roligare att för en bråkdel av priset få precis lika bra och roliga leksaker på loppisarna. Dessa pets har varit nästan de första leksakerna som dottern har fått köpa nya, de finns just inte ännu på loppmarknader. Vi har även gjort så att dottern har gått igenom sina leksakslådor och sålt bort onödiga saker och sedan fått använda pengarna till att köpa något nytt, tex då pets. Antalet har vi försökt hålla nere, det finns barn som påstår sig äga över 700 sådana här, jag vet inte om det faktiskt är sant. När man tänker på att styckepriset är 3,50 € så ojojoj vad mycket pengar som har gått åt..

Det är motstridigt att vara mamma i denna teknikens tidevarv. På ett sätt skulle jag vilja att mitt barn skulle leka med kottkossor (kor gjorda av kottar alltså), men samtidigt vill jag inte att hon skall behöva vara för annorlunda. Det är samma problem med användandet av datorn. Dottern sätter in sina videos på youtube, först ville jag inte ens lägga upp ett konto där. Det är så mycket man inte vet om internet. När tom högt utbildade vuxna blir sorglöst lurade, hur skall en godtrogen och tillitsfull 8-åring klara sig? Och samtidigt måste hon lära sig att använda både dator och internet, det lärs ju ut i skolan till och med. Utan dessa kunskaper klarar man sig tyvärr inte så bra i dagens samhälle, det har både kommunala och statliga instanser och många företag sett till. 

Jag önskar innerligt att jag kan se till att plastiga leksaker och tekniska undermaskiner inte kväver ett konstnärligt, rent och öppet sinne...I syslöjden fick vi i fredags färdigt en mycket viktig kasse, som man kan transportera petsen i när man skall hem till kompisarna. Allt gjordes själv från början; vi tog foto på ett av de egna petsen, överförde bilden till ett transfer-papper och så flyttade över det till tyg. Flickan sydde de mesta  själv (under uppsyn givetvis), handtagen hjälpte jag med för de var så besvärliga. Hon är ju ändå bara 8 år..Den vita färgen är kanske inte den bästa, men denna kasse kan ju tvättas. Så kassen full med pets och iväg!

ps. det skulle vara roligt att höra hur ni har ställt er till dessa olika "trend-leksaker", hur mycket har ni gått med på dessa?

keskiviikko 20. huhtikuuta 2011

Kotikutoista - hemmagjort

Niin mitä se "kutoista" oikeastaan tarkoittaa? Onko kyse jostain mikä on tehty kutomalla, vai viittaako se vain kotona tehtyyn? Tähän jälkimmäiseen minä olen kyseistä ilmausta ainakin käyttänyt.

Maailmalla on vahvana menossa "homemade-trendi", kaikki itse tehty on vahvasti IN ja saa myöskin näkyä että on itse tehtyä..Tulee mieleen eräs juttu jonka luin pari vuotta sitten. Nainen jatkoi arvossa pidetyn kahvilan toimintaa Ruotsissa, kahvila oli kai ollut tunnettu hienoista leivonnaisista ym. Uusi omistaja ei vaan ollut mikään jauhopeukalo ja kakuista tuli "linttaan astuneita", olivat siis vinoja ja no, muutenkin vähän vinksallaan. Nainen oli aluksi kauhuissaan, miten nyt kävisi, mitä kahvilavieraat sanoisivat kun kakut olivat tällaisia? Kävikin sitten niin että kaikki ihastuivat uusiin, ei niin täydellisiin, herkkuihin. "Kotikutoisesta" tuli tavaramerkki, jopa siinä määrin, että kun kakut alkoivat jatkuvan harjoittelun tuloksena näyttää ammattimaisilta, nainen "lyttäsi" ne ennen tarjolle asettelua. Muuten eivät kai menneet enää kaupaksi.

Samaa voi hyvin soveltaa ompelussa ym. kodintekstiileissä. Annetaan reilusti näkyä että on itse tehty, se luo kodikkuutta!


Näitä en ole itse tehnyt, vaan löytänyt kirpputoreilta. Erityisesti noita "isoäidinruutuja" ihailen, oma kärsivällisyys ei ole riittänyt opettelemiseen. Olin onneni kukkuloilla kun löysin tuon suuren peiton vain 10 euron hintaan, kävin peiton tarkkaan läpi ja se oli ihan ehjä. Taisi olla ihastuksen silmälasit päässä, kotona nimittäin huomasin että siellä oli "silmäpakoja" useassakin kohdassa..Ei se haittaa, se on silti ihana, sitäpaitsi virheet voi varmasti korjata tai paikata. Toinen peitto on ollut meillä jo useamman vuoden, tyttären sängyssä. Siinäkin hauska virkkaus, joku varmaan osaa kertoa miksi tuota "päällekkäinvirkkausta" oikeasti kutsutaan?


Osaan sitä minäkin. Olen ihastunut virkkaamaan trikookuteista kaikenlaista, tästä piti tulla matto mutta se päätyi sitten tuolin päälle. Rakastan tuota värien runsautta, siinä on jotain saamelaista, tai tuleeko mieleeni revontulet tai jotain..

Värikästä loppuviikkoa!

Det är väldigt "in" med hemmagjort nu, det märker man när man läser inredningsmagasin och tittar på tv. Det är tillåtet att göra saker så att det också syns att man gjort det själv, det gör inget om det är lite kantstött. Jag kommer ihåg en artikel jag läste för ett tag sedan, om en kvinna som övertog ett café på en ort i Sverige. Har för mig att cafét var tidigare känt för att ha fina bakelser, men den här nya ägaren hade inga "mjöltummar" som vi säger i Finland, hon var alltså inte särskilt duktig på att baka. Kakorna blev sneda och kantiga och hon var helt skräckslagen, vad skulle gästerna nu säga? 

Dessa "hemmagjorda" kakor blev en succé, de sålde som smör i solsken! Efter ett tag blev ägarinnan duktigare på att baka och kakorna började se proffsiga ut. Men nu hade hon ett nytt problem, det var ju just de kantstötta kakorna som alla ville ha. Vad göra? Hon plattade resolut till de bakverk som var för snygga, och så var alla glada och nöjda igen.

Detta kan man ju tänka på när man syr också, låt det synas att det är "homemade", det blir bara mera hemtrevligt då!

De virkade plädarna har jag inte gjort själv utan köpt på loppis. Speciellt mormorsrutorna beundrar jag, har inte haft tålamod att lära mig själv. Hittade den stora pläden för endast 10 euro och var så lycklig, kollade pläden noggrant och den var hel och fin. Ja, rosa glasögon hade jag säkert på mig, hemma hittade jag nämligen flera "hål" och ställen där garnet hade rymt iväg..men det går ju säkert att fixa så det gör inget.  Den mindre rutiga pläden har vi haft i flera år, i dotterns lilla säng.

Jag är själv förtjust i att virka av trikåväv, den färggranna textilen skulle egentligen bli en matta men den hamnade på stolen vid mitt arbetsbord istället. Jag älskar färgerna, det är något lappländskt över det hela, lite som norrsken..

Färgglad fortsättning på veckan!

tiistai 18. tammikuuta 2011

Palloja - bollar

Kun (koti)koulu taas alkoi loman jälkeen, oli aika kehitellä uusia ideoita käsityötunnille. Meillähän on koululta kaikki oppikirjat (matematiikka, äidinkieli, ylli) mutta sitten nämä taide- ja taitoaineet vaativat oma-aloitteellisuutta. Olen saanut hyviä vinkkejä ekaluokan opettajalta, ongelma on vaan se että ne tulevat vasta lukukauden lopussa..nyt pitäisi siis keksiä sopivia käsis-tehtäviä ekaluokkalaiselle.

Eilen kokeiltiin ompelukoneen käyttöä - se oli vielä liian aikaista, tytär halusi ensin mutta oli sitten kauhusta jäykkänä..se ei siis ollut vielä ajankohtaista. Perjantaina löysin netistä kivan virkatun pallon ohjeen ja se oli oikein hyvä tehtävä, valmistuikin tosi nopeasti..


Punainen on tyttären, liila äidin. Sisälle laitettiin vehnänjyviä sukkahousun sisään. Tuli hyvä stressilelu, sitä on kiva puristella!  Kaiken lisäksi pallot ovat olleet kovassa käytössä ihan leluina, niitä heitellään vaikka millä tavalla. Kun ovat vähän pehmeitä, on ne helpompi saada kiinnikin. Koirakin olisi niistä todella kiinnostunut, mutta ikävä kyllä ne on siltä kiellettävä, hajoaisivat heti.

Ostin tuollaisen ihanan värikkään virkkuukoukkusetin, kyllä on virkkaaminen paljon hauskempaa nätillä koukulla, kokeilkaa vaikka! Näitä on vielä useampi mutta en nyt löytänyt niitä kuvausta varten..

Lisää hyviä vinkkejä vastaanotetaan - mitä kivoja käsitöitä voisimme vielä tehdä tässä kevään aikana? Puutöitä luvassa sitten kun säät sallivat ulkona työskentelyn..

När (hem)skolan började igen efter lovet var det dags att hitta nya idéer om vad vi kan hitta på på syslöjden. Vi har ju böcker från skolan vad gäller matte, modersmål och "ylli" men konstämnen skall vi hitta på själva. 

Dottern ville prova på att använda symaskinen men det var alldeles för tidigt. Hon var helt skräckslagen..så det fick vi glömma för ett tag till..hittade sedan på nätet hur man skulle göra en virkad boll. Det var just lagom och fort gick det också! På bilden är den röda dotterns och den lila mammas. Vi har faktiskt haft mycket glädje av bollarna, de är fyllda med vetekorn i en strumpa så de är lite mjuka och lätta att få tag på. Fungerar mycket bra som stressleksak också, det är mycket avslappnande att ha en boll i handen och klämma på den. 

Köpte alldeles underbart vackra och färggranna virkkrokar (eller heter det virknål??), det är mycket roligare att jobba med de här, prova får ni se! Finns i handarbetsaffärer mm.

Flera bra tips på handarbeten man kan göra med en 7-åring mottages gärna!